Hur fungerar det?
Ett bioraffinaderi är en anläggning som omvandlar biomassa till energi och andra värdefulla produkter genom raffinering, det vill säga genom att extrahera en produkt från en råvara. Syftet är att producera nya produkter baserade på biomassa istället för att använda fossila råvaror. Det finns många olika användningsområden för ett bioraffinaderi, exempelvis kan biomassa från skogar, livsmedelsindustrins restprodukter eller jordbruksgrödor användas. Produkter som kan framställas inkluderar flygbränsle, kemikalier, textilier samt el, värme och bränsle.
I Green Valleys-projektet är råvaran gräs och klöver. Vi vill använda dessa råvaror för att producera ett högvärdigt proteinkoncentrat som kan ersätta importerad soja, vilken ofta importeras från Sydamerika och andra delar av världen och har en stor negativ klimatpåverkan.
Bakgrunden till projektet är Danmarks intensiva spannmålsodling, som leder till stort näringsläckage. Målet är att införa mer gräs i växtföljden för att binda näringsämnen i marken, samtidigt som fleråriga växter också ökar kolinlagringen i marken och minskar behovet av konstgödsel och bekämpningsmedel.
Principen för att producera proteinkoncentrat i ett bioraffinaderi bygger på att gräs och klöver pressas genom en skruvpress. Detta genererar två fraktioner: en torr fraktion – fiberpulp, och en flytande fraktion – grönjuice. Proteinet kan separeras från grönjuicen genom upphettning och centrifugering, vilket resulterar i ett pulver med en proteinhalt på cirka 50 %, beroende på vilken typ av gräs som används. Det som återstår efter att proteinet har extraherats är en vätska som kallas brunjuice.
Den torra fraktionen, fiberpulpen, kan användas som foder till idisslare eller som substrat för biogasproduktion. Brunjuicen kan exempelvis användas som foder till grisar eller som substrat för biogasproduktion.
För att kunna driva anläggningarna året runt har projektet testat raffinering av både färskt och ensilerat gräs och klöver. Om ensilage används kan proteinet inte extraheras på samma sätt eftersom det har brutits ned under fermenteringsprocessen. Då erhålls endast en torr fraktion och en våt fraktion. Den våta fraktionen kan användas som foder, exempelvis för grisar, eller som substrat för biogasproduktion.
Vad har vi lärt oss från projektet Green Valleys
Projektet Green Valleys har effektivt drivit utvecklingen av grön bioraffinering framåt. Etableringen och expansionen av två olika demonstrations- och testanläggningar i Danmark och Sverige har möjliggjort både optimering i industriell skala, produktion av produkter för tester i fodringsförsök samt försök inom bioenergiproduktion. Dessutom har dessa anläggningar visat sig vara ett mycket effektivt verktyg för att demonstrera och kommunicera denna nya teknologi till intressenter inom jordbruk, industri och myndigheter.
Optimering av proteinkoncentrat och skördemetoder
Under de fyra åren av Green Valleys-projektet har olika experiment genomförts vid Aarhus Universitet. Dessa har utförts vid AU Viborgs demonstrationsgård (Foulum). Experimenten har syftat till att optimera utbytet av proteinkoncentrat, förbättra skördemetoder för att maximera avkastningen samt genomföra biogasförsök.
Utfodringsförsök med kor och grisar
SLU och Naturbruksförvaltningen har genomfört utfodringsförsök med kor, kvigor, växande grisar och suggor vid Naturbruksskolan Sötåsen. Ensilage pressades i bioraffinaderiet, varpå fiberpulpen användes som foder till kor och kvigor, och pressjuicen ersatte en del av fodret för grisarna.
Våra demonstrationsplattformar
Vi har två demonstrationsplattformar: Naturbruksskolan Sötåsen och AU Viborg (Forskningscenter Foulum). Sötåsen är belägen i Sverige och AU Viborg i Danmark.
