Hur fungerar det?
Ett bioraffinaderi är en anläggning som omvandlar biomassa till energi och andra önskade produkter genom raffinering, det vill säga att utvinna en produkt ur en råvara. Detta görs för att producera nya produkter baserade på biomassa istället för att använda fossila råmaterial. Det finns många olika användningsområden för ett bioraffinaderi, inklusive användning av biomassa från skog, restprodukter från livsmedelsindustrin eller jordbruksråvaror. Produkter som kan framställas inkluderar flygbränsle, kemikalier, textilier samt el, värme och bränsle.
I Green Valleys-projektet är råvaran gräs och klöver. Vi vill använda denna råvara för att producera ett högvärdigt proteinkoncentrat som kan ersätta importerad soja, vilken importeras från Sydamerika och andra delar av världen och har en stor negativ påverkan på klimatet.
Bakgrunden till projektet är Danmarks intensiva spannmålsodling, som leder till stora näringsläckage. Målet var att införa mer gräs i växtföljden för att binda näringsämnen i jorden, samtidigt som fleråriga växter också ökar kolinlagringen i marken och minskar behovet av konstgödsel och bekämpningsmedel.
Principen för att producera proteinkoncentrat i ett bioraffinaderi är att köra gräs och klöver genom en skruvpress. Detta ger två fraktioner: en torr fraktion – fiberpulp, och en flytande fraktion – grönjuice. Från grönjuicen kan proteinet separeras genom uppvärmning och centrifugering. Proteinet blir då till ett pulver med en proteinhalt på omkring 50 %, beroende på vilken grästyp som använts. Det som återstår efter att proteinet har avlägsnats är en vätska som kallas brunjuice. Den torra fraktionen, fiberpulpen, kan användas som foder till idisslare eller som substrat för biogasproduktion. Brunjuicen kan användas som foder till exempelvis grisar eller som substrat för biogasproduktion.
För att kunna driva anläggningarna året runt har projektet testat att raffinera både färskt och ensilerat gräs och klöver. Om ensilage används kan proteinet inte utvinnas på samma sätt eftersom det har brutits ner i jäsningsprocessen. Då får man endast en torr fraktion och en våt fraktion. Den våta fraktionen kan användas som foder, till exempel för grisar, eller som substrat för biogas.
Vad har vi lärt oss från projektet Green Valleys?
Projektet Green Valleys har på ett effektivt sätt främjat utvecklingen av grön bioraffinering. Etableringen och utbyggnaden av två olika demonstrations- och testanläggningar i Danmark och Sverige har möjliggjort både optimering i industriell skala, produktion av produkter för test i utfodringsförsök samt för försök inom bioenergiproduktion. Dessutom har etableringen visat sig vara ett mycket effektivt verktyg för att visa upp och kommunicera denna nya teknik till aktörer inom jordbruk, industri och myndigheter.
Optimering av proteinkoncentrat och skördemetoder
Under de fyra åren av Green Valley-projektet har olika experiment genomförts vid Aarhus Universitet. Dessa har utförts vid demonstrationsgården AU Viborg (Foulum). Experiment har genomförts för att optimera utbytet av proteinkoncentrat, optimera skördemetoden för att uppnå högsta möjliga avkastning samt genomföra biogasförsök.
Utfodringsförsök
Inom Green Valleys-projektet genomförs flera utfodringsförsök för att undersöka hur olika gräsbaserade fodersystem påverkar djurens hälsa, tillväxt och produktion. Försöken är en central del av vårt arbete med att utveckla mer hållbara och resurseffektiva foderalternativ för olika djurslag.
Utvärdering av biometanpotentialen hos de olika restfraktionerna från Sötåsen bioraffinaderi
Hushållningssällskapet Sjuhärad genomförde laboratorietester för att mäta biometanpotentialen (BMP) hos olika blandningar med eller utan flytgödsel från nötkreatur. Grönjuice och brunjuice visade den högsta BMP.
Våra demonstrationsplattformar
Vi har två demonstrationsplattformar – Sötåsen lantbruksskola och AU Viborg (Research Centre Unit Foulum). Sötåsen ligger i Sverige och AU Viborg ligger i Danmark.
